söndag 6 maj 2012

Islam - både god och ond

Man kan säga att islam har en god och en ond sida. För vissa är den goda så viktig att man blundar för den onda. Men för mig är den onda så vedervärdigt ond att den med råge dominerar över den goda. Om det vore möjligt skulle jag vilja att islam skulle förbjudas. För att skydda mänskligheten.
Vissa väljer att bara se den goda sidan, medan andra inpå bara skinnet upplevt Islams ondska.
Jag menar att den som enbart vill tala om den goda sidan faktiskt lurar och bedrar.
Att dölja delar av sanningen är att ljuga och bedra.
Naiva och godtrogna människor lockas att tro att islam är en alltigenom god religion.
Svenska kristna socialdemokrater har kanske låtit sig luras genom dessa "godas" lögner. Broderskaparna ändrade ju t.o.m. sitt namn för att anpassa sig till muslimerna.

En som talar sanning om islam är Bahareh Mohammadi Andersson. Baharehs blogg.
En som vill fokusera på den goda sidan är IzZzY.
Vem av dem kommer närmast sanningen?
Ondskan i islam är så vedervärdig så jag saknar ord. Ett exempel: När en fängelsevakt gifter sig med en dödsdömd flicka som är oskuld och sedan våldtar henne, då är det en GOD gärning. Förklaring: Om hon är oskuld kommer hon inte in i paradiset. Våldtäkten är alltså god, för genom den kommer hon till paradiset.
Bahareh Mohammadi Andersson säger i GP: "många blev avrättade, vissa våldtagna före döden bara för att de inte skulle komma till paradiset som oskulder."
"Som tonåring blev jag en dag stoppad av sarallah (moralpolisen) mitt på gatan och två kvinnor i svarta chador tog mig in till polisstationen för kontroll. I min väska hittade de en omoralisk västerländsk 'kärleksfilm' (Robin Hood) som fick de skäggiga mullorna att utdöma mitt straff; femtio piskrapp.
Två dagar satt jag i förvar medan mina desperata föräldrar lyckades pruta ned straffet till tjugo piskrapp. Jag fördes in i ett litet rum, fick lägga mig på en bänk och lyssna på en kvinna i svart chada med piskan i handen som föraktfullt och monotont räknade till tjugo – slag efter slag. Då, i förnedringens blod, föddes min kvinnliga identitet och mitt motstånd mot allt barbari i namn av kulturer och religioner. Men jag slapp lindrigt undan, många blev avrättade, vissa våldtagna före döden bara för att de inte skulle komma till paradiset som oskulder. Det är nu många år sedan jag fick fly från mitt hemland, men dessa minnen plågar mig allt oftare när jag arbetar med hederskulturernas olika uttryck, här och nu i jämställdhetens bästa land."
.

Inga kommentarer: